Pengar roten till allt ont
Gästkrönikörer

Pengar roten till allt ont

 

 

 

 

 

 

Pengar är roten till allt ont!

Pengar är roten till allt ont. Är det sant? Vissa anser så. Andra inte. Pengar kan vara roten till mycket ont. Ordet kapitalism har i mina öron en negativ klang. Vad associerar jag då till ordet kapitalism? Inte är det motsatsen till kommunism, men ändå någon form av utnyttjande. Är man kapitalist, strävar man efter ett kapital som andra samlar ihop till den som blir rik. ”Andra” är människor med mindre makt. Alltså, en kapitalist är en människa med makt över andra, där ”andra” har mindre makt än kapitalisten.Ju mindre kapital. Ju mindre makt. Och vill det sig riktigt illa så blir de sämst ställda maktlösa. Utan frihet att bestämma över sina liv. Kanske även utan mat; svälter. Oj, vad det väcker obehag! Men så naivt och okunnigt tänkt, av mig.

När redaktionen på vägentillpengar  bad mig skriva en krönika om pengar, tyckte jag det lät enkelt. Det slänger jag väl ihop på en eftermiddag. Det visade sig, att det gjorde jag inte alls. Jag skrev – men kom av mig, för ämnet gav upphov till starka känslor.

Och jag insåg att jag kan absolut ingenting om det här! Jag famlar i blindo!

Jag har ingen som helst medveten strategi angående pengar och har aldrig haft. Be mig korrekturläsa och jag ser varje kommatecken som sitter snett, vint och dant. Be mig redogöra för budgetar och ögonlocken blir tunga, andningen stannar någonstans i bröstkorgen och tankeverksamheten tycks avstanna.

Blockering. Hur har jag lyckats undkomma pengabegreppet i drygt femtio år? Jag har som strutsen stoppat huvudet i sanden och hoppats på gudskelov. Ju mer jag satt under eftermiddagen och skrev, insåg jag att pengabegreppet för mig är komplext. Och dessutom – ve och fasa – psykologiskt betingat. Jag är nämligen totalt urusel på att tjäna pengar och vad beror det på? Är jag dum i huvudet?

Ingenting har hittills bevisat mer än jag är något över medelsnittet i  intelligensnivå. Dummare personer än jag har lyckats tjäna pengar. Jag fascineras ändå vilt över fenomenet pengar och vad de gör med oss som människor. Med oss själva. Med oss i relation till våra medmänniskor. Vissa säger att pengar är energi. Är det så illa? Är det så att vi byter energi med varandra genom att sätta in pengar på bankkonton eller betala med kort respektive kontanter? Varför kan då människor med hög energi ha ont om pengar?

Hur kan det komma sig, att personer som i mina ögon både är flegmatiska och mindre kreativa än jag klarar av att skapa sig förmögenheter? Nä, det stämmer inte. Det är något annat som ska till.

Said talar om strategi. Det här är vad som behövs, menar han. Spara, till exempel. Han talar om placeringar, räntesatser och avkastning och jag börjar redan tappa koncentrationen…Det tycks vara lätt för honom. Ett plus ett är två. Tre plus fyra är sju. Summa kardemumma blir…Money makes the world go round…

Det fanns en tid då en krona var en krona och begrepp som räntor och börsnoteringar var okända för gemene man. Då kunde man tala om att spara. Idag lever vi en värld som för de flesta är ekonomiskt abstrakt. Utom för experterna. Och dem anlitar vi när vi försöker förstå hur vi ska få bukt med vår ekonomi. Vad förväntar vi oss att experten ska hjälpa oss med när vi vill få hjälp med att investera, spara, placera, köpa eller låna? För att inte tala om att starta bolag? Jag vet inte för jag är ju strutsen, som i skrivande stund inte förstår hur jag överlevt mer än möjligtvis med någon form kvinnlig list, à la hjälplös Laila i kombination med barnslig oskuldsfullhet.

Jag är fullständig novis när det gäller pengar och går i stå när jag ska skriva krönika om ekonomi. Jag är den där kulturarbetaren som gått till och från Arbetsförmedlingen som lotsat ut mig i diverse sponsrade kulturprojekt och extrajobb under Länsarbetsnämndens goda överseende. Jag är och har varit den, villrådige konstnärssjälen som bärs runt i ett hittills av välmenande myndighetspersoner som förbarmar sig, då jag är begåvad med ett kultiverat språk och trevligt sätt. Detta, dessutom – i ett krigsbefriat land.

Uppvuxen i ett hem, där anor bakåt i tiden har tryggat hemmet. Förfäderna har gjort grovjobbet. Nej! Jag fick inte lära mig hur jag skulle lära mig tjäna pengar. Det behövdes inte. Jag fick ett litet vitt spetsparasoll när jag önskade mig ett rödrutigt paraply som barn. Vad säger det om min syn på min framtida förmåga att tjäna pengar?

Trots dålig ekonomi har jag egentligen aldrig saknat något. Jag har känt mig mätt på prylar. Det är inte villa jag längtat efter. Det är frihet. Men det finns något ännu värre i det här, som jag inte velat kännas vid. Det är tilliten till att MANNEN ska tjäna pengarna och jag ska ha möjlighet att tjäna pengar när jag vill, får tid och orkar och framför allt – med något som är givande. Gärna i humanitär anda för att tjäna mänsklighetens bästa.

Har den med självkänsla att göra, skaffa-penga-förmågan?

Tur eller otur?

Uppfostran?

Föreställningar?

Attityd?

Kultur?

Värderingar?

Jag granskar dessa frågeställningar fortfarande och svarar ja på de flesta. Efter närmare undersökning påstår jag på fullt allvar, att både uppfostran, min hjärnas inprogrammering om vad som är min roll här i livet och hur livet utanför mig ser ut, hur det behandlar mig och hur jag behandlar mitt liv har uteslutande påverkat min syn på pengar och jag menar då särskilt införskaffandet av dem. Det är som om det inte är rättvist, tycks det mig. Det är inte rätt att pengar är så lynniga. Det är som om de agerar bortom moral och etik och har ett självständigt liv som kan, liksom naturkatastrofer, väder och vind komma och gå som de vill. Ups and downs.

Jag får inte grepp om det här med pengar, men är nog på god väg. För man får börja där man står. Man får lära sig krypa innan man kan gå.

Föra kassabok.

Städa plånboken.

Syna mina föreställningar.

Spara.

Bli mer pengamedveten.

Jag ska bättra mig.

 

Agneta Geijer jobbar som journalist och skrivcoach

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *